1
00:00:02,000 --> 00:00:07,000
Downloaded from
YTS.MX
2
00:00:06,280 --> 00:00:11,200
EN ORIGINALDOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX
3
00:00:08,000 --> 00:00:13,000
Official YIFY movies site:
YTS.MX
4
00:00:36,040 --> 00:00:39,240
Många säger att en bläckfisk är
som en utomjording.
5
00:00:41,760 --> 00:00:45,560
Men det märkliga är
att när man kommer dem närmare,
6
00:00:45,640 --> 00:00:49,760
så inser man att vi är väldigt lika
på många sätt
7
00:00:54,160 --> 00:00:58,200
Man kliver in i en helt annan värld.
8
00:01:06,160 --> 00:01:08,560
Det är en otrolig känsla.
9
00:01:10,360 --> 00:01:13,960
Man känner att man står på randen
till något enastående.
10
00:01:21,920 --> 00:01:24,960
Men man inser att det finns en gräns
som inte får korsas.
11
00:01:47,120 --> 00:01:50,720
Det är ganska länge sedan nu,
den där dagen då allt började.
12
00:02:07,240 --> 00:02:10,600
VÄSTRA KAPPROVINSEN, SYDAFRIKA
13
00:02:25,040 --> 00:02:29,360
Den här platsen på Afrikas spets
är känd som Stormarnas udde.
14
00:02:35,280 --> 00:02:38,080
Mina barndomsminnen domineras av
15
00:02:38,160 --> 00:02:41,240
den klippiga kusten,
tidvattensområdet och kelpskogen.
16
00:02:47,240 --> 00:02:49,240
Vi hade en liten träbungalow...
17
00:02:50,080 --> 00:02:52,000
...nedanför högvattenlinjen.
18
00:02:52,560 --> 00:02:54,960
Så när de stora stormarna rullade in
19
00:02:55,560 --> 00:02:59,600
bröt sig havet igenom dörrarna
och fyllde husets bottenvåning.
20
00:03:05,200 --> 00:03:07,280
Det var otroligt spännande som barn
21
00:03:07,360 --> 00:03:11,480
att bokstavligen bo
i den gigantiska Atlantens kraft.
22
00:03:20,080 --> 00:03:23,520
Merparten av min barndom tillbringades
i klippbassängerna
23
00:03:23,600 --> 00:03:25,720
där jag dök i den grunda kelpskogen.
24
00:03:30,560 --> 00:03:32,360
Det var det jag älskade mest.
25
00:03:35,800 --> 00:03:37,960
Som vuxen hade jag kommit ifrån det.
26
00:03:40,680 --> 00:03:42,920
Det bekom mig inte till en början.
27
00:03:44,640 --> 00:03:48,880
Tills jag åkte till centrala Kalahari
för cirka 20 år sen.
28
00:03:59,880 --> 00:04:03,240
Jag gjorde filmen The Great Dance
med min bror.
29
00:04:04,600 --> 00:04:05,960
Jag träffade män
30
00:04:06,040 --> 00:04:09,400
som nog var några
av världens bästa spårare.
31
00:04:12,920 --> 00:04:14,520
Att se dessa män...
32
00:04:16,040 --> 00:04:19,960
...gå in i de otroliga, subtila tecknen
i naturen
33
00:04:20,040 --> 00:04:25,520
saker som mitt öga inte ens kunde se,
och sen följa dem, ibland i timmar,
34
00:04:25,600 --> 00:04:27,960
och hitta gömda djur i landskapet,
35
00:04:28,040 --> 00:04:30,440
var fantastiskt att bevittna.
36
00:04:33,240 --> 00:04:36,880
De var inne i den naturliga världen.
37
00:04:39,920 --> 00:04:42,040
Jag kunde känna att jag var utanför.
38
00:04:45,160 --> 00:04:48,920
Och jag hade en djup längtan efter
att vara inne i den världen.
39
00:04:56,880 --> 00:04:58,840
18 ÅR SENARE
40
00:04:58,920 --> 00:05:01,960
Jag gick igenom två års absolut helvete.
41
00:05:05,760 --> 00:05:08,520
Jag hade jobbat hårt under en lång tid...
42
00:05:09,440 --> 00:05:10,720
...och slitit ut mig.
43
00:05:12,600 --> 00:05:15,080
Jag hade inte sovit ordentligt på månader.
44
00:05:16,520 --> 00:05:18,160
Min familj led.
45
00:05:21,640 --> 00:05:24,200
Och jag blev sjuk av all press.
46
00:05:28,320 --> 00:05:30,920
Min hjärna kunde inte hantera allt.
47
00:05:33,440 --> 00:05:36,960
Jag ville aldrig se en kamera
eller redigeringssvit igen.
48
00:05:37,040 --> 00:05:38,600
Bara tanken var olidlig.
49
00:05:43,040 --> 00:05:45,400
Mitt stora syfte i livet var nu...
50
00:05:46,640 --> 00:05:47,880
...i spillror.
51
00:05:52,920 --> 00:05:55,640
Och jag hade ett ungt barn.
52
00:05:56,680 --> 00:05:57,520
Tom.
53
00:06:01,280 --> 00:06:04,520
Jag kunde inte vara en bra far
till min son.
54
00:06:10,480 --> 00:06:12,640
Det krävdes en radikal förändring.
55
00:06:15,440 --> 00:06:17,600
Jag hämtade inspiration
från min barndom
56
00:06:17,680 --> 00:06:22,680
och från de mästerliga spårarna
som jag hade jobbat med i Kalahari.
57
00:06:25,560 --> 00:06:27,960
Det enda sättet för mig var...
58
00:06:28,800 --> 00:06:30,320
...att vara i havet.
59
00:06:36,000 --> 00:06:39,360
I början är det svårt att gå i vattnet.
60
00:06:40,880 --> 00:06:45,200
Det är en av jordens vildaste,
mest skrämmande platser att simma på.
61
00:06:56,120 --> 00:06:59,920
Vattentemperaturen går ner
till åtta, nio grader Celsius.
62
00:07:03,000 --> 00:07:04,600
Kylan tar andan ur en.
63
00:07:10,120 --> 00:07:12,000
Man måste bara slappna av.
64
00:07:15,760 --> 00:07:19,840
Sen får man ett fantastiskt tidsfönster
på tio, femton minuter.
65
00:07:21,440 --> 00:07:22,320
Plötsligt...
66
00:07:23,840 --> 00:07:25,160
...känns allt okej.
67
00:07:33,880 --> 00:07:37,320
Kylan uppgraderar hjärnan
68
00:07:37,400 --> 00:07:41,640
för kemikalier frigörs
varje gång man omges av det kalla vattnet.
69
00:07:45,400 --> 00:07:47,200
Hela kroppen vaknar till liv.
70
00:07:50,640 --> 00:07:54,640
Allteftersom kroppen anpassar sig
blir det bara lättare och lättare.
71
00:08:02,440 --> 00:08:03,560
Och så småningom...
72
00:08:05,920 --> 00:08:07,480
...efter cirka ett år...
73
00:08:08,520 --> 00:08:10,560
...börjar man sukta efter kylan.
74
00:08:25,920 --> 00:08:31,000
Det fantastiska med den här miljön är
att man är i en tredimensionell skog
75
00:08:31,080 --> 00:08:34,080
och kan hoppa från toppen
och ta sig vart man vill.
76
00:08:35,320 --> 00:08:36,640
Man flyger, i princip.
77
00:08:41,640 --> 00:08:44,040
Man kunde lika gärna vara
på en annan planet.
78
00:08:49,440 --> 00:08:53,640
Man blir naturligt mer avslappnad
i vattnet.
79
00:08:56,160 --> 00:08:59,120
Man kan hålla andan längre.
80
00:09:03,480 --> 00:09:09,160
Att ha en dykflaska i en tjock kelpskog
är inte optimalt för mig.
81
00:09:14,440 --> 00:09:18,000
Jag vill vara mer som ett amfibiskt djur.
82
00:09:26,400 --> 00:09:30,080
Instinktivt visste jag
att jag inte skulle ha våtdräkt på mig.
83
00:09:33,840 --> 00:09:36,440
Om man verkligen vill komma nära...
84
00:09:37,040 --> 00:09:38,520
...en miljö som den här,
85
00:09:38,600 --> 00:09:43,040
så hjälper det enormt mycket
att inte ha någon barriär mot den miljön.
86
00:09:51,680 --> 00:09:56,200
Jag insåg plötsligt att jag hade energi
att fotografera och filma igen.
87
00:09:57,640 --> 00:09:59,440
Jag plockade fram kameran igen
88
00:09:59,520 --> 00:10:02,240
och började göra det jag älskar och kan.
89
00:10:08,120 --> 00:10:10,840
Djuren är oerhört exotiska och underliga.
90
00:10:27,160 --> 00:10:31,440
Det är mycket mer extremt
än vår galnaste science fiction.
91
00:10:56,000 --> 00:10:59,000
Jag minns dagen då allt började.
92
00:11:02,160 --> 00:11:04,720
Jag hittade ett speciellt område...
93
00:11:05,240 --> 00:11:08,240
...som skyddas av
ett stort parti kelpskog.
94
00:11:08,840 --> 00:11:12,080
Skogen dämpar faktiskt svallet.
95
00:11:21,640 --> 00:11:26,080
Hela skogen där är dunkel
och man kan inte se något,
96
00:11:26,160 --> 00:11:30,120
men i en liten sektion på 200 meter
kan man dyka
97
00:11:30,200 --> 00:11:33,280
och observera,
och det är en otrolig plats.
98
00:11:41,880 --> 00:11:47,240
Jag minns att jag såg en konstig form
till vänster om mig och dök ner...
99
00:11:49,080 --> 00:11:52,480
...och fick se en riktigt märklig sak.
100
00:12:11,800 --> 00:12:14,040
Även fiskarna verkade förvirrade.
101
00:12:24,320 --> 00:12:25,600
Och sen plötsligt...
102
00:12:35,160 --> 00:12:37,040
Då visste jag inte
103
00:12:37,120 --> 00:12:39,600
att jag hade bevittnat något förunderligt.
104
00:12:41,760 --> 00:12:44,880
Jag hade kommit in i slutet
av ett helt drama.
105
00:12:50,040 --> 00:12:52,640
Man tänker:
"Vad i hela världen gör djuret?"
106
00:12:55,400 --> 00:13:00,480
Hon blev nog lite rädd för mig,
så hon lyfte upp en otroligt hal...
107
00:13:01,080 --> 00:13:04,120
...algbit som man knappt kunde hålla
med händerna,
108
00:13:04,200 --> 00:13:09,800
svepte den om sig och stirrade på mig
genom den lilla glipan.
109
00:13:19,080 --> 00:13:21,920
Sen var hon plötsligt borta.
110
00:13:44,840 --> 00:13:49,880
Det är svårt att förklara,
men ibland får man bara en känsla
111
00:13:49,960 --> 00:13:55,080
och man vet att det är något väldigt
ovanligt med den här varelsen.
112
00:13:59,160 --> 00:14:01,120
Det finns något att lära sig här.
113
00:14:04,800 --> 00:14:07,000
Det är något speciellt med henne.
114
00:14:17,600 --> 00:14:19,400
Sen fick jag en galen idé.
115
00:14:19,480 --> 00:14:25,720
Vad skulle hända om jag kom dit varje dag?
Om jag aldrig missade en dag?
116
00:14:29,520 --> 00:14:34,960
DAG 1
117
00:14:35,440 --> 00:14:39,440
I början påverkades hon helt klart
av min närvaro,
118
00:14:39,520 --> 00:14:45,440
så jag tänkte: "Jag lämnar kameran där,
så spelar den in hennes aktiviteter."
119
00:14:49,680 --> 00:14:52,320
Hon såg en blänkande ny sak i skogen.
120
00:14:58,520 --> 00:15:00,520
Hon närmade sig den med en sköld.
121
00:15:01,280 --> 00:15:04,040
Om den angrep
så kunde hon hålla upp skölden.
122
00:15:09,040 --> 00:15:11,920
Det här är nu något annorlunda
och intressant.
123
00:15:13,880 --> 00:15:16,600
Hon rörde, kände och smakade på den.
124
00:15:21,840 --> 00:15:25,680
Om hon var på lekfullt humör,
kunde man inte lämna den för länge.
125
00:15:25,760 --> 00:15:27,520
Då drog hon bara omkull den.
126
00:15:43,440 --> 00:15:48,680
Det krävdes dagliga besök för att
verkligen lära känna hennes miljö bättre.
127
00:15:51,840 --> 00:15:55,640
Till en början verkar det bara
som mycket av samma sak.
128
00:15:57,480 --> 00:16:01,280
Men efter ett tag ser man
alla de olika typerna av skog.
129
00:16:03,680 --> 00:16:05,400
Skogen med gammal växtlighet.
130
00:16:08,640 --> 00:16:12,160
Skogen med många olika alger
som växer på bottnen.
131
00:16:14,280 --> 00:16:15,760
Den dimmiga skogen.
132
00:16:24,160 --> 00:16:27,880
När jag började kartlägga miljön
runt hennes bo,
133
00:16:29,640 --> 00:16:34,840
var det chockerande att se små grottor
nära henne, fullpackade med pyjamashajar.
134
00:16:37,120 --> 00:16:40,200
De är hennes farligaste predatorer.
135
00:16:41,960 --> 00:16:45,080
Deras skinn är randigt,
därför kallas de pyjamashaj.
136
00:16:48,560 --> 00:16:50,360
De är inte visuella rovdjur.
137
00:16:51,880 --> 00:16:55,000
Men de har ett otroligt luktsinne.
138
00:16:59,320 --> 00:17:01,560
Och de är synnerligen aggressiva.
139
00:17:11,280 --> 00:17:14,520
De kan köra in nosen i en liten skreva.
140
00:17:16,640 --> 00:17:20,000
Så de är dödliga små bläckfiskpredatorer.
141
00:17:22,160 --> 00:17:26,160
Jag tänkte: "Hur länge dröjer det
innan nåt händer med dessa djur?"
142
00:17:41,120 --> 00:17:42,160
DAG 26
143
00:17:42,560 --> 00:17:45,800
Efter att jag hade besökt henne
mer och mer
144
00:17:45,880 --> 00:17:49,880
kom det ett definitivt ögonblick då...
145
00:17:51,520 --> 00:17:54,280
...rädslan hade avtagit enormt.
146
00:17:59,240 --> 00:18:03,040
Hon kunde se en rörelse och bli rädd
och sen få syn på mig.
147
00:18:04,240 --> 00:18:07,600
Då kom hon ut och var väldigt nyfiken.
148
00:18:12,320 --> 00:18:16,600
Väldigt intresserad och nyfiken,
men tog inga dumma risker.
149
00:18:17,840 --> 00:18:21,880
Hon höll alla de andra armarna
fästa vid boet
150
00:18:21,960 --> 00:18:23,480
och sugkopparna på plats.
151
00:18:35,440 --> 00:18:37,040
Och sen hände det bara.
152
00:18:38,000 --> 00:18:40,240
Jag sträckte fram handen en aning.
153
00:19:13,280 --> 00:19:16,480
Något händer när djuret tar kontakt.
154
00:19:29,160 --> 00:19:31,960
Men man måste andas någon gång.
155
00:19:34,640 --> 00:19:40,320
Så jag fick väldigt försiktigt
dra av sugkopparna
156
00:19:40,400 --> 00:19:42,400
utan att störa henne,
157
00:19:43,480 --> 00:19:46,120
så att jag kunde gå upp och andas.
158
00:20:02,880 --> 00:20:04,720
Det absolut mäktigaste är...
159
00:20:05,640 --> 00:20:07,480
...när den kommer ut ur boet.
160
00:20:08,040 --> 00:20:10,760
Då vet man att den har total tillit.
161
00:20:10,840 --> 00:20:14,760
Den håller inte armarna bakom sig
för att kunna dra sig tillbaka.
162
00:20:14,840 --> 00:20:17,800
"Jag litar fullständigt
på den här människan...
163
00:20:18,520 --> 00:20:20,280
...så jag kommer ut ur boet
164
00:20:21,240 --> 00:20:23,080
och fortsätter med mitt."
165
00:20:35,400 --> 00:20:38,440
Jag började se
ganska märkvärdiga saker.
166
00:20:40,560 --> 00:20:43,320
De kan se taggiga eller mjuka ut.
167
00:20:46,720 --> 00:20:48,760
Ha horn som växer ur huvudet.
168
00:20:53,400 --> 00:20:56,400
De kan matcha färg, textur, mönster,
skinn.
169
00:20:57,000 --> 00:20:58,000
Det är vackert.
170
00:21:12,960 --> 00:21:16,080
För det mesta skjuter hon sig fram
eller kryper eller simmar.
171
00:21:19,280 --> 00:21:22,360
Men ibland kommer två ben ut.
172
00:21:26,440 --> 00:21:27,520
Hon går.
173
00:21:30,360 --> 00:21:34,800
Hon promenerar iväg på två ben.
174
00:21:38,880 --> 00:21:42,680
Hon intar en konstig kroppsställning
som ser lite ut som en sten.
175
00:21:46,920 --> 00:21:51,840
Sen rör sig två av armarna
undertill långsamt,
176
00:21:51,920 --> 00:21:54,960
och stenen vandrar långsamt iväg.
177
00:21:59,920 --> 00:22:01,480
Och sen omvandlas hon
178
00:22:01,560 --> 00:22:05,520
till en enastående, svajig, böljande
gammal dam i klänning.
179
00:22:08,960 --> 00:22:11,240
Hon försöker kanske härma
180
00:22:11,800 --> 00:22:14,120
kelp eller alger som rör sig i svallet.
181
00:22:15,720 --> 00:22:18,120
Samtidigt flyttar hon sig
långsamt bort.
182
00:22:20,760 --> 00:22:22,600
Det är så hon fungerar.
183
00:22:22,680 --> 00:22:25,920
Denna otroliga kreativitet
för att vilseleda.
184
00:22:29,560 --> 00:22:34,720
En bläckfisk är i stort sett en snigel
som har förlorat sitt skal i evolutionen.
185
00:22:34,800 --> 00:22:37,120
Ett väldigt ömtåligt, flytande,
mjukt djur
186
00:22:37,200 --> 00:22:39,640
som förlitar sig på oerhörd intelligens.
187
00:22:42,600 --> 00:22:46,560
Hon har ingen mamma eller pappa
att lära sig av. Hon är ensam.
188
00:22:47,200 --> 00:22:50,880
Hon jagas av alla möjliga sorters rovdjur.
189
00:22:54,440 --> 00:22:57,040
Så under miljontals år har hon tvingats...
190
00:22:57,720 --> 00:23:01,480
...utveckla de mest otroliga metoder
för att vilseleda dem.
191
00:23:06,960 --> 00:23:12,040
Och hon måste lära sig snabbt,
för hon lever bara i drygt ett år.
192
00:23:18,080 --> 00:23:21,520
DAG 52
193
00:23:25,760 --> 00:23:30,120
När man dyker ensam
måste utrustningen vara perfekt.
194
00:23:33,760 --> 00:23:36,240
Jag måste vara beredd på
alla eventualiteter.
195
00:23:36,320 --> 00:23:39,160
Jag kan inte vela.
Allt måste gå på instinkt.
196
00:23:45,120 --> 00:23:49,560
Men vid den tidpunkten
gjorde jag många misstag.
197
00:23:53,120 --> 00:23:55,120
En dag följde hon efter mig.
198
00:23:55,200 --> 00:23:58,800
Det är fantastiskt
att bli följd av en bläckfisk.
199
00:23:58,880 --> 00:24:02,040
Man backar bort, man rör sig baklänges,
200
00:24:02,120 --> 00:24:07,040
och detta fantastiska djur
kommer emot en, utan rädsla.
201
00:24:07,120 --> 00:24:10,800
Det är nyfiket och tillitsfullt
och det känns fantastiskt.
202
00:24:21,080 --> 00:24:22,160
Och sen, pang!
203
00:24:23,160 --> 00:24:25,280
Jag tappade en av mina linser
204
00:24:25,360 --> 00:24:28,280
och det skrämde djuret.
205
00:24:29,040 --> 00:24:32,120
Det vände och ilade skräckslaget iväg.
206
00:24:39,640 --> 00:24:43,720
Jag bannade mig själv, för det...
207
00:24:44,400 --> 00:24:48,480
Det kunde ha slutat med
ett otroligt samspel och djup tillit
208
00:24:48,560 --> 00:24:52,800
och jag hade förstört det.
Hade jag förstört det för alltid?
209
00:24:53,240 --> 00:24:58,120
Skulle djuret någonsin lita på mig?
Hade upplevelsen skrämt det för mycket?
210
00:25:01,920 --> 00:25:04,080
Sen närmade jag mig henne för fort.
211
00:25:04,760 --> 00:25:08,520
Då lämnade hon boet
och blev riktigt rädd.
212
00:25:11,440 --> 00:25:13,600
Hon kom inte tillbaka till det boet.
213
00:25:16,560 --> 00:25:18,320
Jag trodde att det var över.
214
00:25:19,440 --> 00:25:20,400
Hon var borta.
215
00:25:35,120 --> 00:25:39,960
Jag hade haft erfarenheten
med de mästerliga san-spårarna.
216
00:25:40,840 --> 00:25:44,960
Jag tänkte: "Jag undrar
om man kan spåra något under vattnet?"
217
00:25:50,920 --> 00:25:56,640
Det här djuret har under miljontals år
lärt sig att bli omöjligt att hitta.
218
00:26:06,000 --> 00:26:08,840
Jag måste lära mig
hur bläckfiskspår såg ut.
219
00:26:11,200 --> 00:26:15,400
Det var väldigt frustrerande i början.
Så svårt att särskilja.
220
00:26:15,480 --> 00:26:17,800
Vad är skillnaden mellan bläckfiskspår
221
00:26:17,880 --> 00:26:19,440
och hjärtsjöborrespår
222
00:26:19,920 --> 00:26:21,200
och fiskspår...
223
00:26:22,720 --> 00:26:24,200
...och maskspår?
224
00:26:26,240 --> 00:26:27,720
Och predationsspåren.
225
00:26:30,120 --> 00:26:31,800
Ägghöljena.
226
00:26:34,560 --> 00:26:36,080
Jag måste lära mig allt.
227
00:26:49,240 --> 00:26:52,880
Och sen måste man börja tänka
som en bläckfisk.
228
00:27:00,240 --> 00:27:02,000
Det är som att vara detektiv.
229
00:27:02,600 --> 00:27:05,200
Man samlar långsamt in sina ledtrådar.
230
00:27:36,720 --> 00:27:38,120
Sen började jag...
231
00:27:38,920 --> 00:27:40,120
...göra genombrott.
232
00:27:46,120 --> 00:27:48,280
"Jaha, det är djuren hon dödar."
233
00:27:57,000 --> 00:28:01,120
Så jag tittar på djur hon har dödat,
små märken, gropar i sanden,
234
00:28:01,200 --> 00:28:04,520
små förändringar i algmönstren
där hon har rört sig.
235
00:28:05,160 --> 00:28:08,920
Och sen vet jag:
"Okej, nu är hon väldigt nära.
236
00:28:09,000 --> 00:28:11,800
Inom en eller två meter. "
237
00:28:11,880 --> 00:28:14,760
Sen fokuserar jag på det lilla området.
238
00:28:20,640 --> 00:28:21,800
Och sen, pang!
239
00:28:22,920 --> 00:28:23,960
Där är hon.
240
00:28:30,280 --> 00:28:34,880
Till slut, när jag hade letat i en vecka,
dag efter dag,
241
00:28:35,880 --> 00:28:36,960
var hon där.
242
00:28:42,840 --> 00:28:43,720
Det var som...
243
00:28:44,440 --> 00:28:48,600
...en mänsklig vän som vinkade
och sa hej och var glad att se en.
244
00:28:53,680 --> 00:28:57,160
Jag kunde känna det
från ena minuten till den andra.
245
00:28:57,240 --> 00:29:00,440
"Okej, jag litar på dig, människa.
246
00:29:01,320 --> 00:29:04,040
Nu får du komma in i min bläckfiskvärld."
247
00:29:13,920 --> 00:29:15,680
Hon kom mot mig,
248
00:29:16,320 --> 00:29:18,280
och min naturliga instinkt var...
249
00:29:19,560 --> 00:29:21,120
...att försiktigt backa.
250
00:29:25,120 --> 00:29:29,040
Sen ville jag hålla mig stilla,
så jag höll fast i en sten.
251
00:29:34,440 --> 00:29:36,360
Hon fortsatte att komma mot mig.
252
00:29:37,120 --> 00:29:39,120
Sen täckte hon hela min hand.
253
00:29:39,600 --> 00:29:41,760
Jag hade varit under vattnet länge,
254
00:29:42,240 --> 00:29:46,960
så jag sköt mig försiktigt mot ytan
i tron att hon skulle släppa min hand.
255
00:29:49,360 --> 00:29:53,320
Men hon red på min hand ända till ytan.
256
00:30:10,480 --> 00:30:14,960
Jag stirrade bara in i
den otroliga varelsens ögon.
257
00:30:40,880 --> 00:30:45,680
Det var svårt att föreställa sig först
att hon fick ut något av relationen.
258
00:30:45,760 --> 00:30:48,640
Varför skulle ett vilt djur,
som sköter sitt,
259
00:30:48,720 --> 00:30:52,480
få ut något av
en konstig människovarelse på besök?
260
00:30:56,960 --> 00:30:59,200
Och det är nu det blir intressant.
261
00:31:04,280 --> 00:31:08,160
Det är nog ganska stimulerande
för det enorma intellektet.
262
00:31:15,240 --> 00:31:19,000
På något vis inser hon:
"Den här saken inte är farlig.
263
00:31:19,560 --> 00:31:22,680
Du kan samspela
med den här människan."
264
00:31:26,040 --> 00:31:30,200
Och kanske skänker det henne glädje
på någon konstig bläckfisknivå.
265
00:32:01,240 --> 00:32:08,120
Att knyta an till ett djur så
och få de upplevelserna är helt ofattbart.
266
00:32:13,920 --> 00:32:16,240
Det finns ingen mer fantastisk känsla.
267
00:32:24,480 --> 00:32:28,400
Gränserna mellan henne och mig
verkade upplösas.
268
00:32:30,920 --> 00:32:33,040
Hon var fullkomligt magnifik.
269
00:33:05,320 --> 00:33:08,120
Hon var allt jag kunde tänka på.
270
00:33:09,720 --> 00:33:11,320
I vattnet och på land.
271
00:33:14,600 --> 00:33:17,640
Det blev lite av en besatthet.
272
00:33:17,720 --> 00:33:20,880
Jag ville besöka henne varje dag
och se vad som hände.
273
00:33:20,960 --> 00:33:22,680
Jag längtade till vattnet.
274
00:33:39,960 --> 00:33:42,400
Vad tänker hon på?
275
00:33:44,120 --> 00:33:47,360
Drömmer hon? Vad drömmer hon i så fall om?
276
00:33:59,800 --> 00:34:05,080
Hon tände min nyfikenhet på ett sätt
som jag inte hade upplevt förut.
277
00:34:15,120 --> 00:34:17,600
Det hjälper mycket att komma hem igen
278
00:34:17,680 --> 00:34:21,600
och försöka läsa så många
vetenskapliga artiklar som möjligt.
279
00:34:23,640 --> 00:34:25,320
Hon är en vanlig bläckfisk.
280
00:34:25,400 --> 00:34:28,400
Octopus vulgaris
är det vetenskapliga namnet.
281
00:34:30,480 --> 00:34:32,760
Två tredjedelar av hennes kognition...
282
00:34:33,600 --> 00:34:36,440
...sker faktiskt utanför hjärnan,
i hennes armar.
283
00:34:38,240 --> 00:34:42,440
Hela hennes varelse tänker, känner,
utforskar.
284
00:34:44,320 --> 00:34:48,560
Hon har 2 000 sugkoppar
och använder alla oberoende av varandra.
285
00:34:49,640 --> 00:34:50,640
Hur gör man det?
286
00:34:50,720 --> 00:34:52,480
Tänk er att ha 2 000 fingrar.
287
00:34:55,520 --> 00:34:58,760
Hennes intelligens är jämförbar
med en katts eller hunds
288
00:34:58,840 --> 00:35:01,680
eller till och med
en av de lägre primaterna.
289
00:35:02,640 --> 00:35:05,920
Mollusker borde inte vara så intelligenta.
290
00:35:08,280 --> 00:35:12,200
Så många gånger sökte jag igenom
vetenskapliga artiklar
291
00:35:12,280 --> 00:35:14,480
efter den märkliga sak jag hade sett.
292
00:35:15,400 --> 00:35:18,480
Men jag hittade inget.
293
00:35:21,400 --> 00:35:24,000
Man utforskar en plats
som är understuderad,
294
00:35:24,120 --> 00:35:29,600
och nästan varje vecka kan man hitta något
som är nytt för vetenskapen.
295
00:35:35,160 --> 00:35:39,800
DAG 104
296
00:35:46,280 --> 00:35:50,280
Enligt litteraturen
ska bläckfiskar vara nattaktiva djur.
297
00:36:00,920 --> 00:36:02,840
Var hon mer aktiv på natten?
298
00:36:13,520 --> 00:36:15,560
Det var lite skrämmande i mörkret.
299
00:36:19,240 --> 00:36:23,760
Knölvalarnas otroliga läten
som ekade genom vattnet.
300
00:36:29,800 --> 00:36:31,560
Man är hyperalert.
301
00:36:49,240 --> 00:36:51,960
Jag hittade henne inte.
Hon var inte i sitt bo.
302
00:36:53,920 --> 00:36:56,720
Jag hade gett upp
och simmade mot stranden.
303
00:37:01,880 --> 00:37:05,480
Något fick mig att svänga lite åt vänster.
304
00:37:10,240 --> 00:37:11,320
Och där var hon.
305
00:37:12,720 --> 00:37:14,960
På extremt grunt vatten.
306
00:37:17,800 --> 00:37:19,600
Jag såg inte vad hon gjorde.
307
00:37:27,800 --> 00:37:30,080
Blixtsnabba anfall.
308
00:37:35,120 --> 00:37:37,600
Hon använde armen som ett märkligt vapen.
309
00:37:40,320 --> 00:37:43,960
Rullade upp den på en bråkdels sekund.
310
00:37:50,520 --> 00:37:53,240
Jag såg henne fånga tre fiskar
på det viset.
311
00:37:54,000 --> 00:37:56,480
Jag hade aldrig sett henne fånga fisk
på dagen.
312
00:38:00,080 --> 00:38:03,880
Det är superfarligt
ute i den djupare skogen på natten,
313
00:38:04,520 --> 00:38:07,520
så det otroligt smarta djuret
flyttar sig till grunt vatten,
314
00:38:07,600 --> 00:38:09,960
dit det är svårt för hajarna att ta sig,
315
00:38:10,040 --> 00:38:13,800
och tar för sig av all underbar mat
som finns där.
316
00:38:29,160 --> 00:38:33,600
DAG 125
317
00:38:43,320 --> 00:38:47,280
Den första instinkten är
att försöka skrämma bort hajarna.
318
00:38:48,920 --> 00:38:51,040
Men sen inser man
319
00:38:51,120 --> 00:38:55,200
att man skulle störa hela skogens process.
320
00:39:04,120 --> 00:39:08,880
Hon var ute ur boet
och rörde sig i närheten av skogskanten.
321
00:39:16,520 --> 00:39:17,760
Jag la märke till...
322
00:39:18,240 --> 00:39:19,120
...en haj.
323
00:39:26,480 --> 00:39:30,520
Kroppen var lite krökt framåt
och den följde doftspåret.
324
00:39:32,600 --> 00:39:33,680
Det här var inte bra.
325
00:39:55,400 --> 00:39:58,280
Jag tänkte: "Tack och lov är hon säker
under stenen. "
326
00:40:03,040 --> 00:40:05,840
De kom rakt in i skrevan.
327
00:40:12,480 --> 00:40:17,080
I nästa minut bet hajen tag
i en av hennes armar
328
00:40:17,160 --> 00:40:19,400
och gjorde en fasansfull dödsrullning.
329
00:40:31,520 --> 00:40:32,960
Jag såg tydligt...
330
00:40:34,080 --> 00:40:36,120
...hennes avslitna arm i dess mun.
331
00:40:43,040 --> 00:40:45,320
Den där hemska känslan i magen.
332
00:41:04,720 --> 00:41:07,840
Tack och lov lyckades hon
ta sig djupt in i skrevan.
333
00:41:27,320 --> 00:41:32,440
Hon rörde sig väldigt illa.
Långsamt, väldigt svagt.
334
00:41:40,760 --> 00:41:43,880
Hon blödde. Doften spreds i vattnet.
335
00:41:49,920 --> 00:41:52,200
Det var ganska långt till boet.
336
00:41:59,640 --> 00:42:01,840
Skulle hajarna dyka upp igen?
337
00:42:15,920 --> 00:42:19,440
Jag funderade på att hjälpa henne
tillbaka till boet.
338
00:42:28,600 --> 00:42:30,560
Som tur var behövde jag inte det.
339
00:42:49,680 --> 00:42:50,800
Jag visste inte...
340
00:42:52,080 --> 00:42:55,960
...vad som skulle hända henne eller om
det här skulle göra henne svag och sårbar
341
00:42:56,040 --> 00:42:58,760
och de skulle göra slut på henne
samma natt.
342
00:43:05,720 --> 00:43:10,120
Jag kunde inte låta bli att undra
om jag var ansvarig för det här?
343
00:43:12,000 --> 00:43:14,080
Var hon ute för att jag var där?
344
00:43:15,680 --> 00:43:17,520
Jag kände mig väldigt sårbar.
345
00:43:17,600 --> 00:43:22,760
Som om det som hade hänt henne
på något konstigt vis hade hänt mig.
346
00:43:29,920 --> 00:43:35,000
Sen kändes det nästan,
psykologiskt, som om jag...
347
00:43:35,720 --> 00:43:37,800
...genomgick ett slags stympning.
348
00:43:38,240 --> 00:43:42,200
Man börjar tänka på din egen död
och sin egen sårbarhet,
349
00:43:42,280 --> 00:43:44,880
man oroar sig för sin familj, sitt barn.
350
00:43:47,000 --> 00:43:52,000
Jag hade inte varit överdrivet sentimental
gentemot djur förut.
351
00:43:52,720 --> 00:43:54,640
Jag insåg att jag höll på att förändras.
352
00:43:56,680 --> 00:44:00,600
Hon lärde mig att bli medkännande
mot andra.
353
00:44:02,400 --> 00:44:04,600
Särskilt vilda varelser.
354
00:44:28,960 --> 00:44:32,840
Det var en skrämmande känsla
att gå i vattnet tidigt nästa dag.
355
00:44:47,160 --> 00:44:50,600
Jag blev väldigt lättad över
att hon levde och andades.
356
00:44:54,440 --> 00:44:58,520
Hon var för svag för att skapa de
klara färger som en frisk bläckfisk skapar
357
00:44:58,600 --> 00:45:00,240
och var matt och vit.
358
00:45:10,720 --> 00:45:13,680
Nu blev jag orolig. "Hur får hon mat?"
359
00:45:20,520 --> 00:45:24,160
Man går över en gräns
när man ingriper i djurens liv.
360
00:45:24,800 --> 00:45:30,520
Men mina känslor för henne
tog överhanden.
361
00:45:38,160 --> 00:45:39,960
Jag tror inte att det hjälpte.
362
00:45:42,280 --> 00:45:47,960
Hon höll sig längst in i boet
och rörde sig inte mycket.
363
00:45:51,240 --> 00:45:54,920
Jag tittade till henne varje dag
364
00:45:55,000 --> 00:45:57,960
och undrade: "Är det sista dagen
jag får se henne? "
365
00:46:13,120 --> 00:46:14,040
DAG 134
366
00:46:14,120 --> 00:46:17,520
Den stora lättnaden kom en vecka senare.
367
00:46:18,560 --> 00:46:22,120
Jag såg att det hade läkt ganska fort.
368
00:46:27,160 --> 00:46:31,440
Och sen fick jag se nåt fantastiskt.
369
00:46:32,120 --> 00:46:35,920
En perfekt liten miniatyrarm...
370
00:46:36,720 --> 00:46:37,840
...som växte ut.
371
00:46:46,720 --> 00:46:49,360
Det gav mig en märklig tillförlit.
372
00:46:49,840 --> 00:46:54,120
Att hon kunde ta sig förbi
denna otroliga svårighet.
373
00:46:54,920 --> 00:46:59,440
Och jag kände att jag i mitt liv var
på väg att ta mig förbi mina svårigheter.
374
00:47:01,840 --> 00:47:05,320
På ett konstigt sätt
speglade våra liv varandra.
375
00:47:13,280 --> 00:47:16,800
Min relation med folk, med människor,
höll på att förändras.
376
00:47:21,120 --> 00:47:25,800
Min son var vid den här tidpunkten
väldigt intresserad av allt under vattnet.
377
00:47:44,720 --> 00:47:47,480
Varje dag berättade jag historierna
för honom.
378
00:47:55,120 --> 00:47:56,760
Han hade träffat henne.
379
00:47:56,840 --> 00:47:59,280
Jag hade tagit med honom
så många gånger.
380
00:48:04,120 --> 00:48:08,440
Armen blev ganska funktionell,
även när den var till hälften utväxt.
381
00:48:18,880 --> 00:48:22,680
DAG 250
382
00:48:25,080 --> 00:48:28,400
I takt med att armen växte,
växte hennes självförtroende.
383
00:48:33,240 --> 00:48:37,160
Så småningom, cirka 100 dagar senare,
hade armen växt ut helt.
384
00:48:46,000 --> 00:48:49,480
Vilken fantastisk känsla att tänka
att det här djuret har den förmågan
385
00:48:49,560 --> 00:48:52,880
och kan återhämta sig helt
från en sådan attack.
386
00:49:16,520 --> 00:49:17,880
DAG 271
387
00:49:17,960 --> 00:49:22,480
Efter ett tag fortsatte hon
med sina normala aktiviteter,
388
00:49:22,560 --> 00:49:27,080
så jag påbörjade en helt ny utveckling
389
00:49:27,160 --> 00:49:30,320
där jag såg ännu djupare in
i hennes värld.
390
00:49:37,000 --> 00:49:39,880
Det var en fin, vindstilla, klar dag.
391
00:49:41,440 --> 00:49:44,800
Hon kom runt ett hörn
och fick syn på en krabba.
392
00:49:49,040 --> 00:49:50,720
Problemet för krabban var...
393
00:49:51,560 --> 00:49:54,080
...att den nu jagades
av ett flytande djur.
394
00:49:56,040 --> 00:49:59,360
Hon kan hälla sig själv
genom en pytteliten skreva.
395
00:50:08,320 --> 00:50:10,840
Krabban verkade ana henne
396
00:50:10,920 --> 00:50:16,680
och gömde sig under en stor,
giftig anemon.
397
00:50:20,320 --> 00:50:22,680
Då väntade hon och gömde sig.
398
00:50:46,960 --> 00:50:50,600
Och då tänkte krabban,
"Okej, allt är lugnt,"
399
00:50:50,680 --> 00:50:54,040
och gjorde misstaget att lämna anemonen.
400
00:52:35,640 --> 00:52:39,600
Hon kladdade mycket när hon åt.
Bitar flög överallt och doften spreds.
401
00:52:40,960 --> 00:52:42,400
Sen såg jag mig omkring
402
00:52:42,480 --> 00:52:49,280
och såg ormstjärnor, förvånansvärt snabba,
som drogs till henne.
403
00:52:55,800 --> 00:52:58,880
En stor hop som överväldigade henne,
404
00:52:58,960 --> 00:53:02,200
och hon verkade osäker på
hur hon skulle hantera dem.
405
00:53:04,240 --> 00:53:06,360
Jag tänkte:
"Det här är ett verkligt problem.
406
00:53:07,200 --> 00:53:11,480
Hon kommer alltid ha problem med
att ormstjärnor tar all hennes mat."
407
00:53:16,480 --> 00:53:19,160
Inte så lång tid därefter
408
00:53:19,240 --> 00:53:23,080
tänkte hon,
"okej, ormstjärnor stjäl min mat,"
409
00:53:23,160 --> 00:53:29,080
och plockade upp dem med sina sugkoppar
och kastade försiktigt ut dem ur boet.
410
00:53:32,440 --> 00:53:34,400
Nu var det hon som bestämde.
411
00:53:43,960 --> 00:53:48,560
Hon använde till en början samma metod
för hummerjakt.
412
00:53:52,320 --> 00:53:53,600
Plötsligt såg man...
413
00:53:55,120 --> 00:53:56,800
...humrar flyga ut ur revet.
414
00:54:16,520 --> 00:54:19,560
Nu tänkte jag:
"Hon kommer definitivt att fånga den här."
415
00:54:30,680 --> 00:54:32,760
Gång på gång kom de undan.
416
00:54:40,560 --> 00:54:42,840
Och sen, ett par veckor senare,
417
00:54:43,360 --> 00:54:46,400
såg jag henne komma runt på sidan.,
418
00:54:47,600 --> 00:54:53,360
så att hon kunde ta sig in
mellan hummern och mig.
419
00:54:53,440 --> 00:54:56,680
Hon använde mig
som en del av sin jaktstrategi.
420
00:55:00,720 --> 00:55:02,520
Istället för det klumpiga utfallet...
421
00:55:04,800 --> 00:55:07,160
...kastade hon sig nät över den.
422
00:55:10,320 --> 00:55:12,240
Då kom den ingenstans.
423
00:55:20,600 --> 00:55:23,440
Det här är ett djur
som drar upp strategier
424
00:55:23,520 --> 00:55:29,440
och snabbt kommer underfund med
hur man bäst jagar ett lurigt byte.
425
00:55:36,920 --> 00:55:42,920
Mycket av hennes intelligens är byggd
på det stora antal byte hon måste fånga.
426
00:55:43,640 --> 00:55:45,240
Alla möjliga sorters djur.
427
00:55:46,520 --> 00:55:53,280
Blötdjuren är ganska lätta att fånga,
men de har otroligt hårda skal.
428
00:55:57,520 --> 00:56:02,200
Hur sjutton dödar hon och äter dem?
429
00:56:06,200 --> 00:56:10,720
Vid basen av alla armar finns en borr
som kan borra genom hårt skal...
430
00:56:13,440 --> 00:56:16,880
....och spruta in gift, som en orm,
431
00:56:17,440 --> 00:56:19,800
och se hur blötdjuret reagerar.
432
00:56:23,560 --> 00:56:26,720
Men en del av blötdjuren slappnar bara av
433
00:56:26,800 --> 00:56:30,520
om borret går in exakt i skalets apex,
434
00:56:31,400 --> 00:56:32,600
i abduktormuskeln.
435
00:56:36,160 --> 00:56:38,200
Hon måste använda geometri
436
00:56:38,280 --> 00:56:43,320
för att räkna ut den exakta punkten
där hon måste borra skalet
437
00:56:43,400 --> 00:56:44,680
för att få sin mat.
438
00:56:48,760 --> 00:56:52,120
Det är intelligens på hög nivå
för ett ryggradslöst djur.
439
00:56:53,080 --> 00:56:58,120
Hennes förmåga att lära sig
och komma ihåg detaljer.
440
00:57:01,360 --> 00:57:05,080
Det slog mig hur hon lärde mig så mycket.
441
00:57:11,240 --> 00:57:15,880
Jag kunde knappt bärga mig på morgonen
för det fanns så mycket att göra
442
00:57:15,960 --> 00:57:21,240
för att förstå varje litet märke,
varje beteende,
443
00:57:21,320 --> 00:57:24,880
varje art och vad de gör,
hur de samspelar.
444
00:57:33,400 --> 00:57:36,560
Folk frågade: "Varför går du
till samma ställe varje dag?"
445
00:57:37,240 --> 00:57:40,240
Men det är då man ser
de hårfina skillnaderna.
446
00:57:40,960 --> 00:57:43,120
Och det är då man lär känna naturen.
447
00:57:46,240 --> 00:57:49,920
Tusentals trådar gick ut från bläckfisken
448
00:57:50,000 --> 00:57:52,520
till alla de andra djuren,
rovdjur och byte,
449
00:57:52,600 --> 00:57:54,680
och sen den här otroliga skogen...
450
00:57:55,600 --> 00:57:57,200
...som närde alltihop.
451
00:58:01,840 --> 00:58:05,360
Nu vet jag hur hjälmsnäckan
är kopplad till sjöborren
452
00:58:05,440 --> 00:58:08,040
och hur bläckfisken är kopplad
till hjälmsnäckan,
453
00:58:08,120 --> 00:58:10,760
och när jag drar alla linjerna
454
00:58:10,840 --> 00:58:13,440
kommer alla dessa historier upp.
455
00:58:28,600 --> 00:58:30,360
Det var nästan som skogshjärnan.
456
00:58:32,080 --> 00:58:36,000
Jag kunde verkligen känna det.
Den där stora varelsen.
457
00:58:37,000 --> 00:58:40,680
Den var tusentals gånger mer vaken
och intelligent än jag.
458
00:58:42,920 --> 00:58:47,800
Som en gigantisk undervattenshjärna
som har verkat i miljontals år.
459
00:58:51,040 --> 00:58:53,160
Och den håller allt i balans.
460
00:59:04,800 --> 00:59:07,560
Allt verkade nu...
461
00:59:07,640 --> 00:59:08,480
DAG 304
462
00:59:08,560 --> 00:59:10,360
...perfekt i skogen.
463
00:59:16,160 --> 00:59:18,120
Och självklart...
464
00:59:19,240 --> 00:59:20,480
...hade man glömt...
465
00:59:21,280 --> 00:59:23,520
...att rovdjuren ständigt finns där.
466
01:00:06,120 --> 01:00:07,280
Jag har det här...
467
01:00:08,800 --> 01:00:13,240
...fastetsat i minnet, den enorma hajen
som plötsligt närmade sig henne.
468
01:00:21,440 --> 01:00:24,000
Hon höll sig stilla
och försökte gömma sig.
469
01:00:29,840 --> 01:00:34,320
Hajen simmade i periferin
och fick korn på henne.
470
01:00:41,960 --> 01:00:44,760
Och jag tänkte:
"Åh, nej.
471
01:00:46,360 --> 01:00:47,840
Mardrömmen upprepas."
472
01:01:46,000 --> 01:01:47,960
Hon sköt sig upp
473
01:01:48,040 --> 01:01:53,320
och svepte många kelpblad
tätt omkring sin kropp.
474
01:01:54,520 --> 01:01:55,960
Sen kikade hon ut.
475
01:02:21,520 --> 01:02:26,200
Hennes doft fanns på kelpen,
så hajen bet och högg i kelpen.
476
01:02:44,720 --> 01:02:46,160
Hon hade skjutit sig ut bakåt.
477
01:03:00,720 --> 01:03:04,200
Hon klättrade upp på en sten,
lämnade vattnet och jag...
478
01:03:09,080 --> 01:03:12,680
Jag kunde knappt tro mina ögon.
479
01:03:17,120 --> 01:03:20,320
Men problemet var såklart
att hon måste komma tillbaka.
480
01:03:29,240 --> 01:03:32,200
På andra sidan
snappade hajen upp hennes doft igen.
481
01:03:33,320 --> 01:03:35,280
Och en galen jakt började.
482
01:04:07,840 --> 01:04:09,840
Sen såg jag henne,
483
01:04:10,880 --> 01:04:13,600
i en väldigt snabb rörelse,
484
01:04:14,080 --> 01:04:18,120
plocka upp närmare 100 snäckor
och stenar.
485
01:04:20,920 --> 01:04:25,120
Sen vek hon sina armar
över sitt sårbara huvud.
486
01:04:26,800 --> 01:04:29,320
Och i det ögonblicket insåg jag:
487
01:04:29,400 --> 01:04:33,320
"Det här är den galna saken jag såg
för så länge sen."
488
01:04:59,840 --> 01:05:01,960
I nästa minut tog hajen henne.
489
01:05:24,520 --> 01:05:25,840
Men jag måste andas.
490
01:05:26,880 --> 01:05:29,320
Jag skyndade till ytan så fort jag kunde.
491
01:05:31,760 --> 01:05:33,240
Och sen direkt ner igen.
492
01:05:38,840 --> 01:05:41,600
Och jag tänkte: "Det här är otroligt."
493
01:05:42,480 --> 01:05:47,720
På något sätt hade hon lyckats ta sig
till den minst farliga platsen,
494
01:05:47,800 --> 01:05:49,560
och det var hajens rygg.
495
01:06:01,240 --> 01:06:04,320
Hajen försökte skaka av sig henne
och simmade iväg.
496
01:06:06,840 --> 01:06:09,040
Det tog några sekunder att förstå
497
01:06:09,120 --> 01:06:10,760
vad som hände här.
498
01:06:10,840 --> 01:06:14,840
Men man såg direkt
att hon nu hade övertaget.
499
01:06:27,920 --> 01:06:31,040
När hajen simmade nära
den tjocka kelpen...
500
01:06:32,920 --> 01:06:34,640
...sköt hon ifrån mot ryggen...
501
01:06:46,400 --> 01:06:50,400
...släppte resten av snäckorna
och for iväg.
502
01:06:56,600 --> 01:06:59,600
Hajen hade blivit fullständigt överlistad.
503
01:07:32,800 --> 01:07:37,560
Hajen simmade förbi en gång,
men hon var fullständigt säker.
504
01:07:37,640 --> 01:07:38,760
Den kunde inget göra.
505
01:07:39,440 --> 01:07:40,680
Den simmade iväg.
506
01:07:45,720 --> 01:07:51,000
Hur hon kan tänka så snabbt
och fatta sådana livsavgörande beslut,
507
01:07:52,240 --> 01:07:55,080
det är ganska fantastiskt.
508
01:08:18,360 --> 01:08:22,680
Jag fanns där
under cirka 80 procent av hennes liv.
509
01:08:24,440 --> 01:08:27,440
Varje ögonblick är så värdefullt
för det är så kort.
510
01:08:31,280 --> 01:08:33,040
En dag hände nåt otroligt.
511
01:08:34,080 --> 01:08:35,960
Ett stort stim salpor.
512
01:08:37,720 --> 01:08:39,160
Ganska grunt vatten.
513
01:08:41,560 --> 01:08:43,040
Plötsligt...
514
01:08:43,840 --> 01:08:46,080
...sträckte hon sig upp mot ytan.
515
01:08:51,920 --> 01:08:53,080
Först tänkte jag:
516
01:08:54,120 --> 01:08:55,600
"Hon jagar fiskarna."
517
01:09:02,240 --> 01:09:03,880
Sen tänkte jag: "Vänta.
518
01:09:04,360 --> 01:09:09,040
När hon jagar
är hon strategisk och fokuserad.
519
01:09:14,920 --> 01:09:17,600
Det här beteendet känns inte rovlystet.
520
01:09:21,640 --> 01:09:24,520
Det tog lång tid att smälta det.
521
01:09:26,520 --> 01:09:30,280
Men jag kunde inte låta bli att tänka:
"Hon leker med fiskarna."
522
01:09:45,040 --> 01:09:47,960
Man ser ofta lek hos sociala djur.
523
01:09:48,040 --> 01:09:53,000
Här är ett ytterst antisocialt djur
som leker med fisk.
524
01:09:56,480 --> 01:09:58,880
Det tar djuret till en annan nivå.
525
01:10:10,400 --> 01:10:13,080
Sen tappade hon helt intresset
för fiskarna.
526
01:10:13,960 --> 01:10:15,000
Hon ilade över...
527
01:10:18,000 --> 01:10:19,440
...och greppade tag i mig.
528
01:10:30,920 --> 01:10:34,400
Det var sista gången
vi hade fysisk kontakt.
529
01:10:55,560 --> 01:11:01,760
DAG 324
530
01:11:05,000 --> 01:11:06,360
Om jag tänker tillbaka,
531
01:11:07,440 --> 01:11:10,840
så minns jag att det var
en väldigt blåsig dag, väldigt turbulent.
532
01:11:17,720 --> 01:11:18,880
Sediment överallt.
533
01:11:22,440 --> 01:11:23,680
Jag dök ner...
534
01:11:24,560 --> 01:11:27,400
...och såg en annan stor bläckfisk
bredvid henne.
535
01:11:34,520 --> 01:11:38,400
Det är väldigt ovanligt
att se två bläckfiskar nära varandra.
536
01:11:40,560 --> 01:11:42,120
"Herregud, vad händer?"
537
01:11:48,360 --> 01:11:51,800
Sen såg jag att båda djuren
var ganska avslappnade
538
01:11:51,880 --> 01:11:55,120
och insåg: "Okej, nu börjar parningen."
539
01:12:07,080 --> 01:12:12,280
Vid det här laget kände jag väl till
stadierna i en bläckfisks liv.
540
01:12:12,840 --> 01:12:16,800
Så även om jag var glad över
att parningen började,
541
01:12:17,400 --> 01:12:18,720
kände jag ett slags...
542
01:12:19,360 --> 01:12:22,200
...bävan i bröstet.
543
01:12:31,400 --> 01:12:33,520
Hon skulle inte komma ut ur boet.
544
01:12:33,600 --> 01:12:37,480
Inget mer ätande, ingen mer jakt.
545
01:12:39,120 --> 01:12:43,280
En stor del av hennes kropp
ges till äggen,
546
01:12:43,360 --> 01:12:48,160
så hon går ner i vikt
och förlorar en enorm mängd styrka.
547
01:12:53,040 --> 01:12:55,720
Äggen läggs längst bak, i mörkret.
548
01:12:56,280 --> 01:12:57,760
De är omöjliga att se.
549
01:13:04,560 --> 01:13:06,920
Jag dök ner och kollade varje dag.
550
01:13:09,120 --> 01:13:13,200
Hon syrsatte äggen med sin sifon
och vakade över dem.
551
01:13:14,440 --> 01:13:16,320
Hon dog långsamt
552
01:13:16,400 --> 01:13:21,000
och tajmade sin död exakt
med tidpunkten då äggen skulle kläckas.
553
01:13:27,040 --> 01:13:29,680
Det påverkade mig verkligen.
554
01:13:32,000 --> 01:13:38,080
Här är ett ryggradslöst djur, en mollusk,
som offrar sitt eget liv
555
01:13:38,720 --> 01:13:39,800
för sina ungar.
556
01:13:52,400 --> 01:13:54,720
Alla äggen kläcktes.
557
01:13:55,240 --> 01:13:59,120
De var pyttesmå
och simmade in i vattenpelaren.
558
01:13:59,760 --> 01:14:01,360
Hundratusentals.
559
01:14:07,720 --> 01:14:12,600
Sen såg jag henne spolas ut ur boet,
knappt vid liv.
560
01:14:19,040 --> 01:14:23,840
Fiskarna åt på henne.
Många av asätarna kom för att äta henne.
561
01:14:27,080 --> 01:14:28,640
Det var hjärtskärande.
562
01:14:35,520 --> 01:14:38,520
En del av mig ville hålla henne
och jaga bort dem.
563
01:14:40,200 --> 01:14:41,720
Men det gjorde jag inte.
564
01:14:55,320 --> 01:14:56,360
Nästa dag...
565
01:14:58,200 --> 01:14:59,360
...kom en stor haj.
566
01:15:12,040 --> 01:15:16,960
Den tog henne med sig
in i den dimmiga skogen.
567
01:15:30,600 --> 01:15:34,160
Ofta besöker jag platsen
där hon hade sitt bo.
568
01:15:39,600 --> 01:15:42,320
Jag flyter över det
och känner henne där.
569
01:15:44,520 --> 01:15:46,200
Självklart saknar jag henne.
570
01:15:58,960 --> 01:15:59,920
Men...
571
01:16:05,040 --> 01:16:07,560
På sätt och vis var det en lättnad.
572
01:16:10,840 --> 01:16:16,040
Intensiteten i att dyka ner varje dag
och spåra henne...
573
01:16:18,200 --> 01:16:20,640
...och försöka filma, var...
574
01:16:22,360 --> 01:16:25,720
Det var tufft på ett sätt.
Mina tankar upptogs ständigt...
575
01:16:27,560 --> 01:16:30,440
...av det här djuret. Jag var...
576
01:16:32,840 --> 01:16:38,320
Jag tänkte som en bläckfisk
och det var på sätt och vis påfrestande.
577
01:16:51,720 --> 01:16:53,200
Men under det
578
01:16:53,760 --> 01:16:56,560
fanns en oerhörd stolthet
över det här djuret
579
01:16:56,640 --> 01:17:01,120
som trotsat omöjliga odds
för att ta sig hit.
580
01:17:03,920 --> 01:17:06,000
Ett ofattbart liv.
581
01:17:31,120 --> 01:17:36,160
En av höjdpunkterna i mitt liv var
att ta med min son,
582
01:17:37,160 --> 01:17:42,200
gå längs stranden
och visa honom naturens under,
583
01:17:42,280 --> 01:17:45,120
alla detaljerna och hur invecklat allt är.
584
01:17:50,560 --> 01:17:54,120
Jag fick så mycket av naturen
och nu kunde jag faktiskt ge.
585
01:17:56,880 --> 01:17:59,400
Jag hade så mycket energi att ge tillbaka.
586
01:18:06,320 --> 01:18:10,560
Han är som en liten marinbiolog nu.
Han kan så mycket.
587
01:18:16,160 --> 01:18:18,040
En mycket kraftfull simmare.
588
01:18:21,640 --> 01:18:25,280
Och ju äldre han blir,
desto mer verkar han vilja göra det.
589
01:18:35,520 --> 01:18:36,880
Att se det utvecklas:
590
01:18:37,600 --> 01:18:42,520
en stark självkänsla,
591
01:18:45,920 --> 01:18:47,720
ett otroligt självförtroende,
592
01:18:49,280 --> 01:18:51,040
men viktigast av allt,
593
01:18:51,600 --> 01:18:52,720
en ömhet.
594
01:18:53,920 --> 01:18:59,160
Och det är nog det som tusentals timmar
i naturen kan lära ett barn.
595
01:19:08,040 --> 01:19:10,320
Några månader efter hennes död
596
01:19:10,400 --> 01:19:15,080
hittade han faktiskt
en pytteliten bläckfisk.
597
01:19:20,520 --> 01:19:23,360
Det är väldigt ovanligt
att se ett så litet djur.
598
01:19:27,640 --> 01:19:31,880
De får upp till en halv miljon ungar.
Ett fåtal överlever.
599
01:19:32,560 --> 01:19:36,800
Så det är en ganska tuff väg de måste gå.
600
01:19:36,880 --> 01:19:39,680
Men det är deras strategi
"Lev fort och dö ung."
601
01:19:45,480 --> 01:19:48,880
Vi inbillade oss
att det kunde vara en av hennes ungar.
602
01:19:50,120 --> 01:19:52,440
Det var rätt storlek, rätt tid.
603
01:19:56,920 --> 01:20:00,120
Och det var glädjefullt. "Där är hon."
604
01:20:25,240 --> 01:20:27,040
Hon hade fått mig att inse
605
01:20:27,880 --> 01:20:30,480
hur värdefulla vilda platser är.
606
01:20:40,320 --> 01:20:42,000
Man dyker ner i vattnet...
607
01:20:44,520 --> 01:20:46,760
...och det är oerhört befriande.
608
01:20:46,840 --> 01:20:48,240
Alla ens...
609
01:20:48,320 --> 01:20:52,360
...bekymmer och problem
och allt livsdrama försvinner.
610
01:21:02,680 --> 01:21:06,120
Man börjar långsamt
att bry sig om alla djuren.
611
01:21:06,200 --> 01:21:08,440
Även de minsta små djuren.
612
01:21:13,400 --> 01:21:17,040
Man inser att vartenda ett är viktigt.
613
01:21:21,800 --> 01:21:25,280
Man känner hur sårbara
dessa vilda djurs liv är.
614
01:21:26,840 --> 01:21:30,240
Och hur sårbara
allas våra liv på den här planeten är.
615
01:21:36,640 --> 01:21:42,080
Min relation med havsskogen
och dess varelser blir djupare...
616
01:21:44,880 --> 01:21:47,320
...vecka efter månad efter år efter år.
617
01:21:52,400 --> 01:21:56,040
Jag är i kontakt med denna vilda plats
och den talar till mig.
618
01:21:57,600 --> 01:21:59,000
Dess språk är synligt.
619
01:22:14,040 --> 01:22:16,360
Jag förälskade mig i henne,
620
01:22:16,440 --> 01:22:20,720
men även i den fantastiska vildhet
som hon representerade
621
01:22:20,800 --> 01:22:22,880
och hur den förändrade mig.
622
01:22:37,840 --> 01:22:40,680
Hon lärde mig att känna...
623
01:22:41,320 --> 01:22:44,760
...att jag var en del av den här platsen,
inte en besökare.
624
01:22:45,320 --> 01:22:46,880
Det är en enorm skillnad.
625
01:23:01,200 --> 01:23:05,040
CRAIG DYKER FORTFARANDE VARJE DAG,
MEN HAN SIMMAR INTE LÄNGRE ENSAM.
626
01:23:05,120 --> 01:23:07,480
HAN VAR MEDGRUNDARE AV
THE SEA CHANGE PROJECT,
627
01:23:07,560 --> 01:23:09,320
ETT VÄXANDE SÄLLSKAP DYKARE
628
01:23:09,400 --> 01:23:12,600
SOM ÄGNAR SIG ÅT
LIVSLÅNGT BEVARANDE AV KELPSKOGEN.
629
01:24:48,920 --> 01:24:52,080
Undertexter: Kristina Donnellan